Idag var första dagen jag åkte direkt till lägenheten utan att passera huset.
Känner mig i vissa lägen helt hjälplös;
Internet fungerar inte, jag surfar på en dongel och jag vet inte vem jag ska be om hjälp. Utelampan har slutat fungera - skruven för att öppna glaset är trasig.
En av spottarna i köket har slutat fungera - det går inte att få loss den.
Och jag har inga verktyg för att få allt att funka, jag blir frustrerad.
Sov lite oroligt inatt men det kanske inte var så konstigt. Kunde inte somna om trots att jag behövde sova mer. Så det var bara att kliva upp.
Nu börjar ett nytt liv där jag får ta hand om mig själv. Att få göra precis vad jag vill och när jag vill.
Självklart känner jag en viss sorg, det vore konstigt annars. Samtidigt var det här det enda rätta när livet har tagit slut mellan två människor.
Så förutom att åka till huset och rensa bytte jag till vinterdäck på bilen. Det kändes lite märkligt när det är över 10 grader varmt ute. Men snart slår kylan till och jag gillar inte att köra omkring med sommardäck när det är halt ute.
På förmiddagen kom våra ungdomar för att hjälpa till med flytten.
Två lass gick till mig och ett till Reine. Allt gick bra men än finns det grejer kvar i huset.
Sedan var det bara att åka "hem" och ta en dusch innan jag tog bussen tillbaka till Gubbängen. Jag ville bjuda våra medhjälpare på middag och fira Reines födelsedag.
Fick skjuts till min nya bostad och kände mig rejält trött på kvällen men tvingade mig att vara uppe för att slippa vakna så tidigt.
Den här dagen hade vi inte konsert förrän på kvällen så vi kunde utforska Bratislava i lugn och ro.
Eftersom vi bodde lite utanför stan var vi tvungna att ta buss. Citykärnan var inte så stor så den gjorde vi ganska snabbt och sedan var det inte så mycket mer att se.
Vi hann att fika och äta lunch innan vi åkte tillbaka till hotellet.
Efter ombyte till körklädsel var det bara att sätta sig på bussen igen och åka tillbaka till stan en gång till.
Kyrkan vi sjöng i hade vi passerat flera gånger utan att veta att det var just där vi skulle sjunga.
Konserten gick mycket bra och det var fler som kom och lyssnade. Vi fick till och med applåder.
Kvällen avslutades med en sen middag och sedan blev det kudden.
Av någon underlig anledning har jag vänt på dygnen de senaste veckan. Jag vaknar runt tretiden och ligger och vänder och vrider mig. Jag hinner knappt somna om innan klockan ringer.
Idag skulle mitt nya soffbord komma och jag var tvungen att ta emot det så jag hade ingen brådska... tyckte jag. Det skulle levereras mellan 10 och 12 hade jag fått uppgift om.
Klockan blev närmare åtta innan jag vaknade. Gick och fnulade lite innan telefonen ringde:
- Hej, det är från Shenker och jag undrar om du är hemma och kan ta emot ditt bord?
Oh, shit... här stod jag med tandborsten i mun och inte en pryl packad i bilen.
Men jag svarade:
- Jag är där om 10 minuter!
Den gulliga chauffören stod och väntade på mig och hjälpte mig in med bordet.
Jag hade som ambition att flytta den här veckan men kommer inte att hinna.
På fredag åker jag till Wien och Bratislava och kommer inte tillbaka förrän på måndag.
Men efter det hoppas jag innerligt att jag kan flytta över resten av sakerna.
Här kommer ytterligare ett stycke kören Peacesingers kommer att framföra på vår resa.