Satte mig att titta på Allsång på Skansen för att det inte fanns så mycket annat att titta på.
Normalt tittar jag sällan på den här typen av program och har aldrig någonsin gjort det.
Så att jämföra Anders Lundin med Måns Zelmerlöv ska jag definitivt inte göra.
Men att SVT har valt att starta programmet med ny programledare och en massa fantastiska artister är ju bara en hit. Och att inte låta Måns prata för mycket kan bara bli bättre inför kommande sändningar.
När avslutningen kom med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och Calle Moreaus sjungandes blev jag alldeles knottrig. Den här typen av musik gillar jag.
Man får barn - vissa tycker att det är det bästa som finns. Andra har svårare att acceptera omställningen i livet.
Barnen växer upp och de flesta föräldrar vill göra sitt allt för dem. Man söker kanske efter nytt och större boende för att samla familjen. Man vill ju att de ska vara hemma så mycket som möjligt med sina kompisar.
Man har stora planer på vad man vill göra med familjen. Man planerar resor som ska ske om några år. Man planerar att åka till de där nöjesfälten men pengarna räcker inte till. Eller den där stugan man vill hyra på Gotland som också är för dyr...
Men så blir barnen helt plötsligt tonåringar och väljer själva var de vill vara. Och så står man där helt ensam med sitt stora hus och rummen som alla skulle samlas i står tomma.
Vad jag vill säga med det här är att; lev här och nu. Planera ingenting för framtiden, den kan bli helt annorlunda än vad man tänkt sig. Skapa däremot förutsättningar för att det ska bli bra.
Barnen kommer alltid att finnas där men kanske inte som vi föräldrar hade valt.
På eftermiddagen bjöd Ellinor oss alla på den godaste tårta jag ätit på länge. Hon hade mosat jordgubbar och lagt i ett lager och sedan ett lager med vaniljsås. Det gjorde hon redan igår. Uppepå det ett lager med grädde och jordgubbar och smultron som garnering.
Oj vad det har regnat idag. Dessutom på tvären. Det var länge sedan det regnade så här mycket men det blev en rejäl rotblöta.
Jobbade som vanligt idag. Men det märks att det är semestertider, det är inte så många som trängs runt fikabordet.
Kom iväg i hyfsad tid och tänkte att vi skulle bli sittande i kö på väg till landet. Men det verkar som stockholmarna har ändrat på sina resvanor för det rullade på som vanligt.
På vägen ut stannade vi och handlade smörgåstårta.
En blogg jag alltid återvänder till för att få positiv energi är till Josefine. Hon skriver om sitt liv tillsammans med man och två barn. Att de är lyckliga går inte att ta miste om. Just nu får man följa deras resa med nytt husprojekt.
Att hon dessutom är en fantastisk fotograf går heller inte att missa.
Från och med denna vecka börjar hon en fotoskola som pågår i 10 veckor.
För två år sedan tog vi bort en fontän som stod på tomten under många år. Vi började fylla igen den med gräsklipp och kompost. Komposten bestod i både tomatplantor och potatis.
Döm om min förvåning när det förra sommaren växte både potatis och tomat i fontänen som vi sedan kunde skörda.
Så under vintern och våren har jag undvikit att lägga sådant som kunde få fart på växandet. Det var ju mening att det ska bli gräsmatta här istället.
Men potatisen växer lika fint i år. Det är alltså den som legat kvar i jorden under vintern.
Så att prata om att potatis är köldkänsligt tror jag inte ett dugg på för här är beviset.
Idag har det regnat hela dagen. Det är bra med regn men varför måste det vara så kallt? Jag vill ha värme, jag mår bra av det. Men det är väl en helt vanlig svensk sommar som det brukar. Varför förvånar det mig?
Jag och Emelie åkte därför till Forum Nacka. Vi trodde naturligtvis att vi var ensamma - men vilken miss. Jag tror alla som var där tänkte samma sak.
Det var massor av rea som lockade tror jag.
Vi hamnade i en affär, Bijou Brigitte, som sålde massor av smycken; halsband, armband, örhängen och hårassesoarer. Och billigt var det.
Sedan intog vi vår lunch på Tacobar innan tre timmar hade gått och vi åkte hem igen.
Idag pratade jag med H som är säljaren av lägenheten jag köpt. Hon var så snäll att hon skjuter upp försäljningen till i mitten av september. Bara för min skull =) Hur tur kan man ha?
Finns sådana här människor?
Ja skulle jag vilja säja.
Det var fel tid att sälja huset så det blir en till visning i augusti när skolorna har börjat.
Sov oroligt och vaknade med oro i magen; hur ska det gå med husförsäljningen och hur ska jag klara mig ekonomiskt om det drar ut på tiden?
I mitt vakna tillstånd vet jag att det kommer gå bra och att jag egentligen inte ska oroa mig.
På förmiddagen höll jag på att fixa dokument som var beställda för en viss verksamhet.
Eftermiddagen var ägnad åt ett möte inne i stan. Det var ett möte för redaktörer som har till uppgift att skriva interninformation. Plattformen vi använder idag är ålderdomlig och nu ska man försöka göra den nationell.
Men för att utvecklarna ska förstå vad vi som användare tycker bjöd man in oss till möte och det höll på längre än vad jag väntat mig. Vi hade många åsikter och utvecklarna tog till sig dessa.
När jag var på väg hem och såg alla köer är jag glad att jag inte jobbar i stan.
Idag blev jag och några av mina körkompisar inbjudna att sjunga på en studentskiva. Det var Clara som tog studenten från Värmdö gymnasium.
Att vi kom var en total överraskning för henne. Vi hade blivit inbjudna av hennes mamma Petra som också sjunger i kören. Studentsången var en självklarhet och, Nu grönskar det, sjöng vi sedan. Sist tog vi "These boots are made for walking" fast med ny text tillägnad Clara.
"När vi alla katter skulle bliva
i timmar stod ni i en luftlös loge
och måla tigrar, lejon, rosa pantrar
För detta får ni båda vår eloge"
Clara och hennes kompis Filippa hjälpte nämligen till att sminka oss när vi hade en kattföreställning "Missljud" för några år sedan.
De gjorde ett fantastiskt jobb och ansiktsmålade massor av fina "katter".
När sedan alla fina tal lästes upp var det många som fällde en tår.
Men som Astrid uttryckte det: "Det är förskräckligt mycket pollen ute just nu"!
Idag har det varit en andra visning på huset. Nu var det inte så många som kom och tittade, tyvärr. Nu hoppas jag bara att huset blir sålt.
Men innan visningen bjöd Emelie och Johan på middag. Och på vägen hem körde de här ekipaget framför oss och det var det roligast jag sett på länge. En liten späd tjej med tofsar och rosa tajts där de svarta stringtrosorna lyste igenom.
Så mitt i sorgen fick jag mig ändå ett gott skratt.
Började morgonen att städa upp det sista inför husvisningen. Dammsugning och dammning och lite styling stod på listan.
Och att sedan ta hand om två förråd var inte helt lätt. Var gör man av alla saker man samlat på sig sedan 1984? Och då är jag absolut ingen hamsterråtta. Men allt fick ställas i garaget så länge.
Vi fejade på och allt var klart när mäklaren kom. De första besökarna kom innan vi hann lämna vårt hem.
När sedan mäklaren ringde hade det varit 17 familjer där och tittat och 8 av dem var intresserade. Nu hoppas jag verkligen att huset blir sålt i tid.
Under tiden visningen pågick gick vi ut på promenad. Vi gick förbi lägenheten Reine har köpt sig. Den låg superfint och han kommer att må bra där.
Det är jättesorgligt att vi inte kunde levt vårt liv tillsammans de sista åren, men när livet inte riktigt vill så måste man göra bokslut. Och det var läge för det nu.
Men det bästa av allt är att vi är helt överens och att vi kommer att förbli vänner utan något som helst hardfealing.
För den nyfikna är det här mäklarens bild över vår tomt.
När vi är på landet behöver Elvis inte kopplas utan kan få springa lös. Det finns inte så många faror därute.
Att han njuter att bara få vara märks på sättet han rör sig. En självsäkerhet som inte märks hemma där det finns så många lukter som han måste stanna vid.
På vår promenad hittade vi denna underbart vackra kopparödla som låg och solade sig. Den brydde sig inte ett dugg att vi gick förbi och fotade.
En arbetsdag för oss som inte var lediga 3 juni 2011
Oj vad trött jag var när jag vaknade. Men jag gick upp och tog en dusch innan jag tog en promenad till bussen. Jag skulle få skjuts av Emelie och Johan till landet istället för att ta egen bil.
Efter fikat började jag med luppen, ett statisktikprogram. Resultatet i form av kurvor ska presenteras på ledningsmötet på onsdag. Jag hann med det mesta men det sista får jag fortsätta med nästa vecka.
På väg till landet stannade vi i Södertälje och handlade helgmaten innan vi fortsatte vår resa.
Den här lilla hjärtegodingen kom och mötte oss när vi kom fram =)
Idag har vi firat Pär som förvisso inte fyller år förrän imorgon men hade sitt kalas för släkt och vänner eftersom det är helgdag idag.
Han hade verkligen tur med vädret. Det var lagom varmt och inte gassande sol. Mamma Susanne och Ellinor hade fixat all mat och allt smakade riktigt gott. Smörgåstårta, pastasallad, avocadotårta, kallskuret och en massan annat bjöd de på.
De hade dukat i trädgården och jag fick en plats i skuggan som tur var.
Som present hade vi köpt en kaffebryggare som kommer väl till pass i den nya lägenheten.
Hörde i morse att antalet resenärer vid Slussen har ökat med 50 000 sedan 2003. Kollektivtrafiken kan snart inte svälja fler resenärer eftersom det inte går att sätta in fler tåg.
På Nynäsvägen, alltså utanför där jag bor, passerar 60 000 bilar varje dygn och det kommer att öka pga utbyggnaden av förorterna främst i Haninge och Tyresö.
Som tur är åker jag åt "fel" håll när jag åker till jobbet men jag märker ändå att köerna ökar för varje år.
Så en av mina drömmar är att få bosätta mig i en liten stuga på gården Ellinor ska köpa någonstans på landsbygden. Då kan jag hjälpa henne med hästarna hon ska skaffa sig utan att vi går på varandra.
Men jag kan inte förstå att hon skrattar lätt när jag föreslår det =)
Det är skillnad på arslen, ändor och rumpor 30 maj 2011
Det finns en ny studie om hur kvinnor upplever sina arslen. Resultaten var ganska intressanta för 30% av kvinnorna anser att deras arslen är för feta. 10% av kvinnorna anser att deras arslen är för magra. Resterande 60% säger att de inte bryr sig, de älskar honom, han är en bra människa och att de inte skulle byta ut honom för allt i världen ...